Utopi årgång 2011

  Magasin Utopi har nu haft ett alldeles för långt uppehåll även om det senast idag (14 september) faktisk hävdas på deras FB-sida att ett nytt nummer är på g. Tydligen har man bytt förlag. Låt oss hoppas att en ordinarie utgivning snart tar fart igen för denna tidskrift är verkligen en pärla i fantastik-Sverige, en unik företeelse och börjar man läsa den känns den oumbärlig. Om man gillar fantastik-historier med tillhörande bilder. Så jag tänkte läsa om magasinets alla årgångar, 2011-14, för att höja temperaturen (åtminstone på mig själv) inför nylanseringen. Här är mina favoriter från årgång 2011.

'Kronprinsen av Zolmax' av Jan Bielecki och Fabian Göransson öppnar denna tidskrifts allra första nummer och det är en värdig premiärhistoria. Snyggt tecknad och komponerad med en lite stolpig dialog som passar till världen som beskrivs, vilken liknar någon sen 1800-talsvärld, tänk operett. En berättelse där tillfredsställelse bryskt byts mot något annat. Retrofeeling i färger och tecknarstil. Lite Tarzan, Blixt Gordon från 60-70-talet. Horror-humor. Jag gillar hur självklart vissa saker i den läggs fram trots det bisarra i resonemanget.

'Offret' av Karl Johnsson är en bra historia invävd i den nordiska mytologin.Vackra färger med snygga närbilder och olika perspektivspel.

'Döden ...' av Aurora Walderhaug är en samling underbart bisarra historier om Döden. Vackert och effektfullt i svartvitt vilket ger bra skräckkänsla och ovanpå det sedan en absurd humor, ofta slapstick, gör berättelserna härligt Monty Pythonska.

'Huldran' av Lina Neidestam är ett utdrag ur boken 'Maran'. Den eviga historien om huldran, ett av våra skogsväsen, här berättad i en kolmilakoja. Två män, en något förläst ung man och en lite mer livserfaren som är den som berättar om vad han skulle göra med huldran om hon dök upp. Huldran är i historien en gäckande, vacker svansbeprydd kvinna som jagas av vår berättare tills han upptäcker henne, halvt invävd i en trädstam. Han beskriver hur han slickar hennes kön men återigen flyr hon men återfinns som en förvriden trästock vilken han erbjuder sin manslem. Nu är den förläste upphetsad till max och därefter följer en kärleksakt mellan de två männen där den förläste får spela rollen av huldran. Men utanför kojan väntar ... Det är mycket vackra färger som gör den mörka skogen trolsk och det dunkla skenet i kojan är tecknat i varma färger. De erotiska bilderna är vackra och sensuella.

'Tea Party' av Nancy Pena. En av få utländska berättare i Utopi. Historien är mycket underhållande och miljöerna trovärdiga trots den lätt naivistiska tecknarstilen. Snyggt bildgrepp med färginslag i den svartvita berättelsen som får kategorisera huvudpersonens inre liv.

'Medley' av Lisa Medin är en serie som finns med i alla nummer under 2011. Jag gillar denna serie, idén är mycket originell. att musiken står i centrum i hela världsbygget. Mer konventionell är relationen mellan rebellen och auktoriteten, här representerade av syntharen Axel och löjtnanten vid musikstyrkan Catherine Hayes. Vissa bilder blir kanske väl explosiva men det passar historien. Känslouttryck är mycket expressivt tecknade och stilen är nästan åt mangahållet ibland och andra stunder påminns jag om Jaime Hernandez och hans långa svit om Locas där för övrigt också musiken spelar rätt stor roll bitvis.

Fabian Göranssons 'Blenda' och hennes olika mysterier är mycket underhållande och man känner sig förflyttad till Stockholm, sent 1800-tal. Färgerna till och med känns 1800-tal, mycket snyggt och expressivt.

Kim W Anderssons 'Love Hurts'-installationer är en fröjd för ögat, mycket stilfullt och med retrokänsla oavsett om historien utspelas i rymden eller på jorden. De är ofta mycket blodiga med en tvist på slutet men gjorda med finess.

Lina Neidestams härliga expressionism visas i utopi nr 2 i 'Den värmländska varulven' där hon tagit sig in i Gösta Berlings saga och vridit saker ett varv till, eller kanske bara uppdaterat den för det 21:a århundradet. Gösta är en del av majorskan på Ekebys harem och självklart spelar midvintern och vargar en roll i historien. Den är våldsam, erotisk och mycket stark.

Uttrycksfull är Per Sjögrens tecknarstil som han ger prov på i 'Vårsång och honungsvin' där den starka krigaren Brandrigan Ulvadotter är på besök i hemtrakterna. Tiden känns som vår vikinga/tidig medeltid men detta är en annan värld. Det är fest i de nordliga byarna och gycklare och musiker strömmar dit. Barden Hallvar charmar Brandrigan som bryskt raggar upp den veke barden och en mycket vackert tecknad kärleksakt tar vid men Hallvar finner sig övergiven morgonen efter. Bildkonsten här är fantastisk, små små nyanser synliggörs otroligt finkänsligt och vackert. Det är ingen komplex story men bilderna gör den till något utöver det vanliga. Brandrigan återkommer i nr 4 med ännu än kort men väldigt sensuell novell.

En liten pärla är 'Andarnas rum' av Peter Bergting där, enligt kinesisk sed, även de döda kan ingå äktenskap. Huvudpersonen kommer till sin döda flickväns undsättning. Eller? Mycket minimalistisk, nedtonad, stilren bildkonst i varma mörka färger.

Jan Bielecki och Fabian Göransson är upphovsmän till den fartiga 'Måsarnas herre' där titelpersonen jagas över ett översvämmat London av ninjaliknande agenter. Både tonen och dialogen påminner om deras 'Kronprinsen av Zolmax' från Utopi nr 1. Mycket snyggt arrangerade bildrutor och komposition. Och lite småtorr humor.

Mest skräck-feeling av alla serier ger mig Lars Krantz svit om ett Falköping i ett alternativhistoriskt tidigt 1900-tal. Uttrycksfulla svartvita bilder och lite gammaldags dialog ger en Poe-känsla, lite steampunkigt.

Och inte nog med det, även ett par noveller utan bildrutor har smugit sig in bland färgerna, bland annat en lätt surrealistisk historia av Karin Tidbeck, 'Doktor Kazakoffs kikare'.

I väntan på Utopis återuppståndelse återkommer jag med fler årgångar inom kort.  

Utopi nr 1-4 - Utgivning: 2011 | ISSN: 2000687X | Kolik Förlag

17 sep 2015