Museion av Hans Olsson

Artificiell intelligens blir alltmer aktuellt och intresset (och kanske i vissa kretsar, rädslan) växer. Det skrivs och diskuteras på nät och tv om det. Men vet vi när vi nått fram? Hur lyder definitionen egentligen? Självmedvetenhet säger många. Men kan man vara säker på att AI: n är självmedveten på riktigt eller är det möjligen en chimär tack vare programmerad självutbildning?

Hans Olsson tänker runt det här i nya romanen Museion. Men det är ingen populärvetenskaplig text utan en fartfylld och kul technothriller, i brist på precisare genrebestämning. Den är upplagd som tre parallella spår som vart och ett sammanstrålar snyggt mot slutet. Vi har AI-utvecklarna John och Mikagi i det första spåret vilka även har en kärlekshistoria som emellanåt känns lite tafatt men som ändå fyller en viktig funktion i handlingen och här filosoferas en del om just vad AI faktiskt är och vad de skulle innebära för internet och samhället i stort med aktiva artificiella intelligenser. En något klichéartad högsta chef för denna mycket hemliga myndighet möter vi också som känns som en kusin till Cigarette Smoking Man i X files. Att han dessutom har ett namn som låter som en karaktär ur en Tolkien-roman och vi får små hintar om hans uppväxt gör honom än mer både klyschig och samtidigt spännande. Vi får också små fragment av Mikagis bakgrund som också är väldigt speciell. Dessa små tillägg färgar också vår bild av karaktärerna och förståelse för deras agerande.

I spår nummer två möter vi it-arkeologen Erik, den mest uttalade nörden i romanen, som, tillsammans med det hyperhemliga sällskapet han tillhör, letar och arkiverar vår nära historia vad gäller it-teknik. Det blir mycket underhållande, kanske extra underhållande för någon som mig som jobbat i it-branchen i tjugofem år. Jag kommer återigen att tänka på X files och the Lone Gunmen. Men jag vill tillägga att detta absolut inte är någon X files knock-off utan den är tvärtom grundad i den svenska myllan men med morgondagens teknik adderad och kryddad med en gnutta konspirationsteori. Ungefär så.

I det tredje spåret följer vi den sympatiska Rut, ägare till ett litet antikvariat i Uppsala. Hon blir uppvaktad av både skumma mörkermän och av digitala bokslukare. Här får vi oss en dos av hur stark kärleken till litteratur och specifikt böcker av papper kan vara och att allt trots allt kanske inte finns på nätet. Ännu.

En av huvudrollerna i romanen har såklart AI:n. Det blir många roliga, nästan dråpliga, situationer med denna entitet som, liksom oss människor, utvecklas och växer upp och måste genomgå tonårsrevolten. AI:n har mycket mer humor än till exempel HAL från Clarke´s 2001 för att ta ett exempel på en stereotyp AI. Ibland blir det småklyschigt men hela tiden kul och spänningen hålls uppe mycket bra hela vägen. Karaktärerna är inte stereotypa, kanske undantaget chefen för myndigheten då, utan de känns sammansatta och äkta och man känner för dem, analoga som digitala. Trots de mycket intressanta spekulationerna kring teknik och intelligens och hur det kan komma att påverka våra liv och samhällen handlar romanen också om jordnära saker som känslor och relationer på ett mycket mänskligt sätt.

Man ska inte jämföra men jag vill ändå säga, mest kanske för att göra reklam för den, att jag gillar Hans förra roman, King´s Hope, snäppet bättre för dess mer utmanande och provokativa handling men han har samma bra flyt i denna. Läs båda!

Museion / Hans Olsson - Utgivning: 2018 | ISBN: 9789198436938 | Zakuli Förlag

25 aug 2018