Maskinblod 3

Caroline L Jensen öppnar med en långnovell/kortroman betitlad ... och Kyria tystnade som tematiskt inte är speciellt originell men däremot mycket bra skriven. Den berättar om ett repressivt samhälle i framtiden där medborgarna hålls i schack av rädsla vilket ju är en ofta använd bakgrund i dystopier. Texten lever dock upp och exploderar efter att huvudpersonen Kyria, bland andra, handplockas i experimentellt syfte och får genomgå en horribel behandling. Man lider med henne och läsningen är ibland rent obehaglig. Obehaglig men bra. Vi får följa hennes mentala och fysiska metamorfos hela vägen och utan att avslöja hur det slutar är man medtagen och pustar ut efteråt. Bortom inomhus av Sofie Berthet är elegant strukturerad och känns som ett skolboksexempel på hur man skriver en novell. Handlingen är minimalistisk men stämning och spänning ligger som ett kraftnät över texten ända till slutet. K G Johanssons Vid Brunnen kombinerar, som så ofta i K G Johanssons berättelser, spännande fysiska idéer med djup mänsklighet och det vilar ett vemod över de två individer som bara har varandra, men ibland ändå inte, långt borta från ära och redlighet. Paddan som sjöng är en novell som inte bara är sf, den är en cross over till fantasy och varför inte New Weird. Jag tycker den är mycket originell och rätt absurd. Den ger inga entydiga svar och man tänker verkligen på den efteråt. Två bra noveller jag fann mig själv jämföra var Oskar Källners Pancasila och Tora Greves Tvillingarna från Dilmun. Båda utspelar sig uppenbart långt in i framtiden och i Tora Greves fall är jag osäker på om mänskligheten från Jorden har någon roll men jag tolkade det så. Båda är bra skrivna, har Sense of Wonder, den ena mycket seriös, Pancasila, medan den andra har en mer humoristisk ton. Jag tyckte att Tvillingarna från Dilmun, trots sina bisarra inslag och extrema teknologi känns mer trovärdig. Jag har lättare att ta till mig att så mycket är förändrat och främmande långt in i framtiden än scenariot i Pancasila där det mesta är sig likt från vår egen tid, bortsett från att de är i ett annat planetsystem och har långt framskriden teknologi (!). Jag tror att beteenden och företeelser borde ha ändrats mycket mer, på ett revolutionerande sätt, än vad fallet är i Pancasila. Men som sagt, båda novellerna är mycket bra. Minns mina tankar av Lupina Ojala är en både tragisk och finstämd berättelse om hur individer med avvikande fysiska egenskaper förtrycks. Som brukligt är, hemskt nog. Vi följer Billie i hennes kamp för att komma ur det manipulerande grepp hon är fången i. Även i denna Maskinblod finns en riktigt gammal svensk novell, Harald Wägners Människans odödlighet – vetenskapens sista triumf, ursprungligen publicerad redan 1913. Det är en trevlig spekulativ text om odödlighet och dess avigsidor. En spännande dystopisk novell, mycket bra skriven, är Doften av mango av Anna Jakobsson Lund som handlar om frihetskamp i en framtida, överbefolkad afrikansk storstad efter att jordens klimat gjort att inlandsisen brett ut sig. Det handlar om kamp och lojalitet, om hur de minst bemedlade desperat försöker slå sig fria. Nätverka av Alexandra Nero är en välskriven, mycket kort, skräcknovell som trovärdigt beskriver en smygande attack mot vår värld. Dessa noveller var de som berörde mig mest även om hela samlingen håller bra kvalitet. Jag tycker man tagit ut svängarna ytterligare från Maskinblod 2 och detta är den bästa Maskinblod hittills enligt mig. Jag hoppas Maskinblod fortsätter och växer till en slags institution i fantastik-Sverige, nu när JVM och Nova SF är ett minne blott och de publikationer som tog in svensk fantastik såsom Minotauren och Mitrania inte heller finns kvar. Vi behöver den. Keep up the good work, Affront!

Maskinblod 3 - Utgivning: 2014 | ISBN: 978 91 87585 25 8 | Affront

1 okt 2014