Maskinblod 2

De fyra första novellerna känns som riktigt klassisk sf från den sk guldåldern. Här har vi ordentligt inmutade sf-idéer som pirater som färdas i sina pimpade, slitna skepp i hyperrymden, far future-berättelsen där vår tid har förpassats till glömskans marker som en konsekvens av repression, där någon från ett parallellt universum får utlåta sig om oss och vårt sätt att leva och en klassisk tidsresehistoria. Det är trevlig läsning, bra skrivet men kanske lite för lite uttagna svängar och överraskningar. A R Yngve bryter sen av med en lite mer provokativ text där han ser en framtid där könsmaktsordningen ändrats radikalt men ändå inte. Som alltid från Yngve bra skrivet men jag tycker inte att den håller hela vägen, känns tvärtom som att den tar en felskyltad avtagsväg. Sten Anderssons klassiker är fortfarande fin om än lite bedagad. Mitt i antologin finns ännu än tidsresenovell, "Grå",men denna gång görs inte ens en ansats till hur det egentligen kan fungera utan det är en ganska vildsint historia, inte utan poänger, men det samhälle som beskrivs känns inte riktigt trovärdigt även om jag håller med systemkritiken vad gäller kapitalismens "naturlagar". Love Kölle fortsätter sin novell från Maskinblod 1 med "Nyfödd" där det nu händer saker med det sjunkna vraket och ritningen går från mystik till mer actionladdad sf med inbyggd kritik av hur vårt ännu hårt mansdominerade samhälle fungerar. Ser fram mot nästa installation som jag förstår ska komma i Maskinblod 3. "Aquatica" av Andreas Ingo är föredömligt skriven i en lågmäld, nästan naturlyrisk, ton som jag gillar. Tycker dock att slutet är en smula otillfredsställande. "Permafrost" av Johan Cederholm har en bra, om än inte så originell, idé men jag svårt att tro på huvudpersonen, han agerar stoiskt och ifrågasätter alldeles för lite och jag vill veta varför han befinner sig i denna situation. Eva Holmquists ”Som en film" och Claes-Magnus Bernsons "Maskinmänniskan" är två korta, välskrivna noveller som mycket bra beskriver problematiken med att vara människa i en artificiell kropp respektive att vara en självmedveten, intelligent robot men klassad som upplärd maskin. Det finns en novell, "24-25" i Maskinblod 2 som, liksom Börje Cronas i Maskinblod 1, är av det äldre slaget och denna är dessutom skriven i en överdrivet arkaisk stil som blir skrattretande och underliga stavningar (hälgdag?) gör den en otjänst. Den berättar om en (megalo)manisk vetenskapsman. Vetenskap står i centrum även i nästa från K G Johansson, "Under skummet", som också redogör för extremt komplexa fysiska förhållanden utan att tappa humorn och på ett mycket pedagogiskt sätt, vilket vi även sett i tidigare alster från K G. Novellen "Tidvatten" sticker ut lite i samlingen, liksom A R Yngves, även om efter-döden-temat väl får anses som väl använt. Den är känslosam och innehåller en intensitet som känns trovärdig. Oscar Källner tar oss sedan tillbaka till det "hårda hörnet" igen med en rackarrökare till Space Opera med både stjärnkryssare, plasmakanoner och galaktiska kungligheter. Den beskriver krig och folkmord i galaktisk skala. Nja. Den avslutande novellen "En sista kram" av Patrik Centerwall är en finstämd sak om saknad som avslutar antologin på ett bitterljuvt och vackert sätt där tekniken får stå tillbaka men i denna novell känns det motiverat. Allt som allt ännu en bra sf-antologi från Affront även om jag saknar lite mer skruvade texter.

Maskinblod 2 - Utgivning: 2014 | ISBN: 978 91 87585 18 0 | Affront

7 jul 2014