Den enda dåliga människan i världen av KG Johansson

Detta är 'Africka 2' och den tar vid ungefär ett decennium efter händelserna i 'Africka'. Boken skiljer sig markant mot den första på många sätt. Den handlar om Sandras dotter Alea, kallad Smulan, som är ett så kallat problembarn. Det börjar med att psykologen Lars Hansson får henne som patient, eller klient som han hellre kallar det, när hon just börjat högstadiet. En stor del av boken följer Smulans tonårstid och hur Lars försöker nå fram till henne och hjälpa henne. Hon har ett agressivt asocialt beteende mot sin styvmor Julia, sina lärare och klasskamrater, ja mot hela världen. Hennes beteende eskalerar, hon skadar människor fysiskt och börjar med droger av olika slag. Romanen blir nästan socialrealistisk om det inte vore för de bitar av information vi emellanåt får om vad som hänt sedan de mystiska pyramidvarelserna plötsligt försvunnit vilket skedde i slutet av 'Africka'. Alla människor i världen verkar ha genomgått en metamorfos och blivit allmänt fredligare och klokare, krig och nöd upphör och hälsa och välstånd sprids snabbare över världen. Beskrivningen av Smulan och hennes problem och Lars försök att hjälpa henne känns trovärdigt och kontrasterar mot bakgrunden som nästan känns lite som någon svart komedi av Kurt Vonnegut med skillnaden att den inte gör minsta försök till komedi vilket ibland ger ett lätt fyrkantigt intryck.

När Smulan är dryga tjugo år händer dock något avgörande igen, de gyllene varelserna dyker åter upp bland pyramiderna i Kedenga och på de andra platserna där deras svarta pyramider stått alla dessa år likt monument över något oförklarligt. Sandra, som spårlöst försvann tillsammans med varelserna, dyker också upp igen, lätt förvirrad. Hon har inget minne av de nitton år som gått sedan försvinnandet, för henne har endast ett ögonblick passerat. Sandra och Smulans far, Henrik, som dött i cancer strax efter Sandra försvann, bröt upp strax innan försvinnandet och Smulan har känt sig sviken av henne. Hon får nu träffa sin mor igen och samtidigt börjar världen och människorna förändras igen, tillbaka till ett tillstånd innan varelserna dök upp första gången. Återigen tar våldsbrott och konflikter fart igen och det visar sig att de gyllene på något sätt tagit kontroll över alla människor under sin bortovaro vilket resulterat i en lugnare, fredligare mänsklighet. Smulan förändras nu i motsatt riktning, hon blir lugnare, stabilare och allmänt mer positiv medan Lars är en av dem som nästan börjar bryta ihop och hans relation till hustrun, Jenny, blir allt mer spänd. Sista delen av romanen känns som en bra Philip K Dick-roman. Sandra blir en slags talesperson för de gyllene varelserna som fortsatt vägrar att själva kommunicera med oss. Klimax kommer när de ger oss alla ett val, fortsätta leva i frid under deras magiska vingar eller återgå till våra "sanna", våldsamma, konfliktfyllda jag. Slutet skulle kunnat vara ett slut men skulle kanske känts lätt otillfredsställande och det är en 'Africka 3' på gång och det ska bli spännande att följa fortsättningen.

Jag tyckte att sekvensen innan varelserna och Sandra får plats på scenen igen var för lång och repetitiv men vi lär å andra sidan känna Smulan och Lars väldigt bra, även om det hade kunnat gjorts via ett mindre antal sidor, och jag anar att de kan ha stora roller att spela i nästa roman. Språket är mycket bättre än i 'Africka' och de stora filosofiska frågeställningarna finns även i denna bok liksom i den förra. K G Johansson har med dessa två romaner åter undersökt vad det innebär att vara människa. Det är bra social sf med lite retrokänsla vad gäller de rena sf-inslagen.

Den enda dåliga människan i världen / K G Johansson - Utgivning: 2015 | ISBN: 978-91-87711-48-0 | Wela Förlag

9 dec 2015