Deliria av Mare Kandre

Det känns alltid onödigt grymt när en ung människa dör, oavsett vem personen är. Mare Kandre verkade dessutom ha så mycket mer att ge inom litteraturen men gick bort för tio år sedan, endast 42 år. Jag har bara läst detta verk av henne hittills men hennes röst är en sådan man bara måste få höra mer av. Deliria är en text som sprudlar av språkgenialitet. Den är ömsint, rolig, ödmjuk men djärv. Den försöker beskriva oss människor och vårt leverne genom alla tider, ett imponerande och gigantiskt val av ämne att skildra, outtömligt och vitt och brett över alla slags breddar och djup. Man anar också ett viss självbiografiskt material ibland där namn ur, förmodar jag, hennes baltiska familjebakgrund dyker upp. Om man måste artbestämma Deliria blir det någon slags prosalyrik men den är som all banbrytande litteratur genreöverskridande och obestämbar. Texten är hela tiden ett samtal mellan författaren och hennes läsare om den absoluta nödvändigheten att förklara vilka vi är, var vi kommer ifrån och vart vi, som mänsklighet, är på väg. Ibland drar det flödande, poetiska språket iväg med en och man sköljs över av själva berättelsen och empatin för oss alla. Den beskriver vårt liv, även de mörka sidorna, med ett spänstigt och okuvat språk och alltid med en slags omsorg om läsaren. Det år en mycket givande bok att läsa som lämnar en med en känsla av verklig upplevelse och tankar av substans. Turlig nog för oss alla var Mare Kandre ganska produktiv och började publiceras redan som 22-åring så det finns trots allt en omfattande textskatt att ösa ur.

Deliria / Mare Kandre - Utgivning: 1992 | ISBN: 91-0-055322-0 | Bonniers

3 sep 2015