Deathless av Catherynne M Valente

Med en brutal självklarhet plockar Valente figurer och platser ur gamla ryska folksagor och mytologi och ger dem liv. Eller ja, död åtminstone. I centrum står legenden Koschei som inte kan dö och kvinnan Marya som bor i ett hus i, vad som i början av berättelsen är, Petrograd, komplett med hustomtar och magisk kraft. Genom första hälften av nittonhundratalet vindlar sig berättelsen om Marya och Koschei där hustomtar bildar små sovjet-råd bakom vedspisen och ett krig mellan tsaren av död och tsaren av liv rasar parallellt med andra världskriget. Men den komplicerade kärleksaffären mellan Marya och Koschei är hela tiden centralhistorien. Valente är mästare på att få helt absurda saker att låta som vardagliga händelser, en sagoberättare utan sensationslystnad. Hon är dessutom mycket skicklig med orden och poesin finns i var och varannan mening.

Jag läste hennes första roman, Labyrinth, för en tid sedan och där är poesin ännu mer framträdande. Det är en relativt tjock bok utan mycket till handling men hennes ord tvingade mig att läsa vidare. Hade jag slutat tror jag det hade känts som om jag gick ut mitt under en svettig konsert; en kall vind som strukit mot min kallsvettiga panna, ringande i öronen och en tomhet i själen.

Vi lär känna Marya och Koschei ganska väl men det finns alltid något oåtkomligt, något som inte sägs. Ibland känns det också som om huvudpersonerna tappar lite i konturerna och blir birollsinnehavare när starka bifigurer och även platser, främst Petrograd/Leningrad och det mytiska landet Buyan, intar sin egen roll i berättelsen. Valente sparar inte på krutet när det gäller de fantastiska inslagen som både är oförutsägbara och väldigt humoristiska. Om man gillar fantasy som bottnar i kända legender och ”riktiga” platser är denna bok en njutning. Jag tror inte jag någonsin läser om den men jag vill aldrig ha den oläst, den är en sann upplevelse.

13 mar 2013