Authority av Jeff Vandermeer

Den obehagliga stämningen som Area X utsöndrar genomsyrar också del två i Vandermeers 'Southern Reach'-trilogi. Men det är en ganska annorlunda historia från del 1. Där 'Annihilation' var en psykologisk skräck/fantasy liknar detta mer en spionthriller med övernaturliga inslag. Berättandet utgår denna gång från John "Control" Rodriguez perspektiv. Det är skrivet i tredje person denna gång men med stark knytning till "Control", hans synvinkel, hans tankar och upplevelser. Så det är så nära första person man kan komma utan att ta steget. "Control" är uppvuxen i en dynasti av hemliga agenter; hans morfar och hans mor var, och är i hans mors fall, båda agenter i den förvuxna floran av agencies i den amerikanska myndighetssfären. Det blir ibland lätt komiskt och jag tycker "Control" själv, som ändå verkar vara i fyrtioårsåldern och med rätt lång erfarenhet bakom sig, ibland framstår som rätt så naiv och barnslig, inte riktigt som man tänker sig hur en agent ska vara. Men det är ju sunt också eftersom man är rätt skadad av hjältekaraktärer ur den branchen, från Bond till Bourne. "Control" har blivit utsedd till ny chef över Southern Reach-institutet som hanterar Area X och denna gång utspelas historien utanför Area X helt och hållet. Det blir en berättelse om den ansvariga myndigheten på dekis vars förra chef försvunnit i Area X för det visar sig nämligen att psykologen från 'Annihilation' även var chef över myndigheten. Det blir en historia med mycket, ibland triviala, detaljer från det dagliga arbetet på Southern Reach, Kafka-likt ibland, 'The Office'-stämning ibland. Vice ansvarig är Grace Stevenson som minst sagt misstror och motarbetar "Control". Hon var förtrogen med den försvunna förra chefen och gör "Controls" dagar onödigt svåra i början.

De tre övriga utöver psykologen från den tolfte expeditionen till Area X som vi mötte i 'Annihilation' har alla dykt upp på olika platser utanför Area X och plockats in. Grace skickar dock iväg utforskaren och antropologen till "Central", en slags mytisk symbol för den innersta hemliga kärnan i den amerikanska agentvärlden. Kvar är biologen, huvudpersonen från 'Annihilation'. Hon har hittats på en ödetomt i en stad, synbarligen förvirrad. "Control" ser som sin uppgift att förhöra henne, även om det redan gjorts av Southern Reach-personal. Hon minns inget, säger hon, men saker kryper fram och det mest revolutionerande hon uttalar är att hon inte alls är biologen och hon vill bli kallad "Ghost Bird". Vi minns ju att hon verkade ge sig av vidare genom Area X i slutet av 'Annihilation'. Även hon plockas, utan "Controls" vetskap, bort från Southern Reach till slut.

"Control" får se filmklipp räddade från den allra första expeditionen till Area X och det är skrämmande på många sätt. Jag går inte in mer på det, det blir för mycket spoiler. Han får reda på att den tolfte expeditionen i själva verket är den typ trettionde i ordningen under trettio år. Förutom Grace så är det ett fåtal karaktärer vi får lära känna på institutet; Cheney, den överjovialiske fysikern, Hsyu, lingvisten och Whitby, allt-i-allon vars mystiska sätt förbryllar och förskräcker alltmer eftersom historien utvecklar sig.

"Controls" hanterare är "The Voice" från "Central" som han, via en för uppgiften avsedd mobiltelefon, rapporterar till kontinuerligt. Rösten är förvrängd och "Control" spekulerar i om det i själva verket är hans mor, Jackie Severance. Hon verkar trots allt vara den som placerat honom på Southern Reach. Det framkommer också att även hon varit verksam på Southern Reach under "Controls" barndom. Hans mor yppar, på agentvis, inget om vad jobbet innebar ens för sin son.

Vi får ganska mycket insikt i "Controls" uppväxt. Hans frånvarande mor, hans morfar som var agent av en lite äldre skola och hans konstnärlige far som verkar vara den som tagit hand om "Control". Han har dock sugits in i denna skuggvärld av sin morfar och sin mor på ett tidigt stadium och verkar inte ha känt att han haft några alternativ. Han spekulerar också i om han kanske blev manipulerad på mer skrämmande sätt, via hypnos och iscensatta händelser.

"Control" avslöjar till sist "The Voice" som via hypnos försökt styra "Control" och hans arbete på Southern Reach. Jag avslöjar inte vem det är här. Romanen är betydligt längre än 'Annihilation' och den största delen utspelar sig i den dagliga institutionsmiljön på Southern Reach. På slutet händer det dock stora avgörande saker och handlingen förflyttar sig ut och "Control" får även återse biologen igen. Här tycker jag till slut att "Control" bryter sig ut ur en slags bur av naivitet och manipulation och det känns som om hans handlande är helt hans eget.

Tonen i boken är lätt absurdistisk med många roliga blinkningar till spion- och deckargenren. Vandermeer lyckas ändå att få stämningen från 'Annihilation' att sippra in, både via obehagliga scener inifrån institutet men också via de glimtar, rapporter och filmklipp från Area X, som han tar del av. Även den mystiske Whitby bidrar till detta. Ibland känns romanen onödigt lång och detaljerad men eftersom en del 3 följer kan man inte riktigt bedöma det fullt ut. Jag tycker också, som sagt, att karaktären "Control" känns lite naiv och orutinerad ibland men han är kanske mer styrd och manipulerad av någon annan (sin mor?) än vad vi får veta. Sedan jämförde jag med 'Annihilation' som var en mycket tät, och kort, roman. Man får i 'Authority' en bakgrund till och en större koll på Area X men mycket av mysteriet återstår och jag hoppas på att allt knyts ihop bra i del 3.

Authority / Jeff Vandermeer - Utgivning: 2014 | ISBN: 978-0-374-71078-1 | Farrar, Straus and Giroux

29 jan 2016