Min nya roman

1 nov 2016

Nu finns min nya roman, Aqua Vocante, ute i handeln.

Århundraden av förtryck går mot sitt slut när de vattenlevande och deras biologiska nätverk plötsligt får kemisk hjälp och alla vi jordlevande kan kopplas upp i ett världsomspännande bio-socialt nät. Även en annan människospillra, nedsättande kallade troll och hamnskiftare, ser nu sin möjlighet att förena sig i en kamp för värdighet och frihet.

Från Kina till de svenska skogarna och fjällen följer vi de som är beredda att offra sig och ta ansvaret för dessa nya oanade möjligheter för mänskligheten.

Kontakta mig för recensions-ex. Anders Nilsson

De mörka kontinenterna av K G Johansson

1 okt 2016

I den sista delen i K G Johanssons Africka-trilogi möter vi persongalleriet från de två föregående delarna, Africka och Den enda dåliga människan i världen men även nya karaktärer introduceras. Historien om de, av mänskligheten rätt ointresserade, besökarna tar en ganska radikal vändning som jag inte vill avslöja för mycket av här. Den här romanen påminner mest om del ett i fråga om tempo och stil. Dock avhandlas här långt mer avancerade sf-idéer såsom kvantfysik och tiden som illusion, no less. KGJ är mycket bra på sådant, jämför Googolplex, men det känns relativt lättläst om än inte alltid helt greppbart. Språket flyter som vanligt bra även om han ibland har en tendens att "snubbla över sig själv". Jag tycker att karaktärerna har utvecklats trovärdigt också med tanke på att Besökarna har tekniken att till och med styra våra känslor i viss mån. Tekniken, den mer greppbara, framstår som mycket trovärdig för tiden som den ska finnas i, lite längre fram i detta århundrade. Här är Nätet numera Ultranätet och kvantdatorer är att klassas som AIs. Det är bitvis spännande även om temperaturen först i de sista kanske femtiotal sidorna når en nivå passande en avslutande del i en trilogi men då blir det rejält spännande och hela världens och hela mänsklighetens framtid ligger i vågskålen. Som helhet tycker jag inte trilogin känns bra, den borde ha redigerats hårdare och kunde säkert ha blivit en roman, om än av det lite tjockare slaget. Slutet känns däremot tillfredsställande och läsupplevelsen känns positiv överlag. Jag har aldrig tyckt att K G Johansson är någon stilist av rang och han kör sin stil men det är en rätt vinnande sådan. Han har ett flyt och, framför allt, en aldrig sinande källa av coola idéer, ofta är de rätt handfasta och extrapoleringar av ting av vår egen tid är oftast mycket trovärdiga. Tyvärr, eller vad man ska säga, är det inte möjligt att läsa endast denna del av trilogin och få ut något. Så läs, men var beredd på en rätt guppig och ryckig resa.

 

De mörka kontinenterna / K G Johansson - Utgivning: 2016 | ISBN: 978-91-87711-75-6 | Wela Förlag

King's Hope av Hans Olsson

4 sep 2016

Det handlar om poker, närmare bestämt om varianten Texas Hold'em. Det ligger i tiden, Texas Hold'em har blivit mäkta populärt världen över de senaste decennierna. King's Hope är ett casino, eller det Casinot med stort C, placerat i Stockholm. Varje år håller man en turnering med tio tusen deltagare. Romanen är uppbyggd runt en sådan turnering och vi får följa Peter som gett sig den på att hamna bland de hundra främsta. Det är nämligen kriteriet för att hamna i Boken, King's Hopes sätt att odödliggöra de allra främsta spelarna. Peter har ett slags behov av att lämna ett avtryck efter sig, vem har inte det förresten. Turneringen tar ett drygt dygn och jag fann mig läsa lite på samma sätt, pokerpartierna är skrivna med inlevelse och beskrivna väldigt professionellt såvitt jag kan bedöma som endast provat denna pokervariant ett fåtal gånger. Jag tror inte man behöver kunna någonting egentligen om Texas Hold'em för att få ut det bästa av romanen och i kontrast tror jag också att man får ut mycket mer om man är en kunnig spelare. Emellan partierna får vi en liten monolog från de olika deltagarna som säger oss lite mer om karaktärerna. Världen utanför genomlider en kaotisk tid efter att skördar börjat slå fel till följd av det högeffektiva näringsämnet Krontol. Transportsystemet verkar också ha börjat svaja betänkligt och leveranser av föda är numera mer lyckträffar än att de följer tillgång och efterfrågan. Många stater blir än mer auktoritära och driver ett-barns-politik vilket drabbar Peters familj på ett brutalt sätt. Brutalt är också ordet för den stämning i samhället som råder. Det verkar som om solidaritet och medmänsklighet ses ner på och man har hamnat i något slags darwinistiskt tävlingsbeteende. Detta speglas också på King's Hope där de utslagna spelarna helt sonika ställs på en scen och kallt avrättas inför allas ögon, också tevebolagens. Detta är skruvat ett extra varv och känns kanske lite väl sjukt men det tillåts i medmänsklighetens namn, man tar vara på organ och blod och minskar vårdköerna, gudbevars. Det är en snabb, febrig roman och man lever sig in i Peters liv på ett högst påtagligt sätt, skickligt levererat, det blev en bladvändare för mig. När jag nådde slutet var jag själv rätt utmattad. En mycket fysisk bok skulle man kunna säga.

King's Hope / Hans Olsson - Utgivning: 2016 | ISBN: 978-91-982513-4-0 | Zakuli Förlag

Phantasmagoria av Lewis Carroll

28 jul 2016

1869 publicerades denna dikt där Lewis Carroll excellerar i rimmande verser av både det absurda och underfundiga slaget. Tonen är omisskännlig och ekar av Alice i Underlandet. Huvudpersonen Tibbets kommer hem en kväll till sitt hus där tjänstefolket förberett kvällsvarden, osynliga och inte ens nämnda, "...supper, with cigars and wine, was waiting in the study." Plötsligt upptäcker han någon i rummet, som dessutom börjar nysa, och benämner genast denne någon som en ghost. Sedan tar en lång och mycket underhållande, bitvis hetsig, diskussion vid mellan Tibbets och denne phantom som han rätteligen bör benämnas vilket han upplyser om. Vi får veta att alla hus tilldelas ett övernaturligt väsen alltifrån de lite överlägsna (överklassiga) spectres, via hela det övernaturliga klassystemet, phantoms, goblins, elves, sprites. Och om ingen ur dessa klasser lyckas i ett hus bjuds den trevligaste ghoul man kan hitta in. Denne phantom är mycket diskussionslysten och redogör även mycket myndigt för en phantoms fem regler. Man småler hela vägen genom dikten som är rätt lång och fylld av finurligheter och ordvitseri i samma klass som den man hittar i Alice i Underlandet.

Phantasmagoria and other Poems/ Lewis Carroll - 1:a utgivning: 1869 | Project Gutenberg

The Black Corridor av Michael Moorcock

11 jun 2016

Michael Moorcocks universum, förlåt multiversum, är fascinerande i alla sina inkarnationer av the Eternal Champion som brottas med entropin, från sextiotalets antihjälte, den bleke, ångestfyllde Elric of Melniboné till samma periods snacksalige dandy Jerry Cornelius. The Black Corridor från 1969 uppfyller många fördomar om så kallad New Wave-sf, introspektiv, relationscentrerad, dystopisk. Och lite droger. Det är en kollaboration mellan Moorcock och hans dåvarande fru, Hilary Bailey. Jag har läst en hel del New Wave och det finns mycket bra litteratur från den perioden, jag menade inte att låta raljerande. Tvärtom. Jag har också läst flera bra romaner av Moorcock; Elric, Gloriana, End of Time-romanerna med flera. Denna är tyvärr inte på den nivån. Men jag tycker inte historien är dålig, den blir bara inte mer än vad den är, den lyfter aldrig och blir något mer.

Berättelsen varvar ett narrativ i presens där vi befinner oss på ett rymdskepp, förvärvat på tveksamma grunder av huvudpersonen Ryan, med ett berättande i imperfekt om livet på jorden strax innan. Alla i besättningen befinner sig i djupsömn förutom just vår huvudkaraktär som sakta börjar bryta ihop när han i sin ensamhet reflekterar över sitt liv. Han var en gång en framgångsrik företagsledare med familj i en tid som påminner skrämmande mycket om vår egen, det hela utspelar sig runt millennieskiftet. Otyglad marknadsekonomi utan vare sig hänsyn mot miljö eller sociala förhållanden föder en otyglad, ohämmad nationalism, skruvad ett par varv till från vårt nutida Europa men fortfarande med obehagligt många likheter. Samhället bryts sönder och våldet får eskalera. Ryan och hans familj bestämmer sig för en djärv plan, de ska ta sig till en planet runt Barnards Star som man konstaterat är tillräckligt jordlik för att kunna vara en fristad för mänskligheten. Det är febrigt och lätt klaustrofobiskt, historien som utspelas på rymdskeppet, Ryan drabbas av allehanda hjärnspöken. Men det mest intressanta är beskrivningen av livet i London innan avfärden där den politiska och sociala situationen tecknas trovärdigt och hur invånarna påverkas av detta, medlöpare som motståndare. Den innehåller intressanta drömsekvenser men kanske lite väl mycket typografiska effekter som ibland sträcker sig över flera sidor men man uppskattar det ändå som tidsdokument, det framstod säkert som revolutionerande då. Tonen är rätt typiskt New Wave där tonvikten ligger på individernas relationer och inre liv, sociala relationer medan tekniken inte beskrivs så utförligt, till exempel vetenskapen bakom rymdfarten till stjärnorna men jag gillar den lite lätt arroganta attityden. Eller tanken att sf egentligen bara är ett format för att beskriva vår samtid vilket jag absolut kan instämma i. Slutet kan först upplevas som lite av en besvikelse men är ändå rätt bra konstruerat. Trots det är det inte en av Moorcocks bättre av dem jag läst men med hans höga normalnivå betyder det att romanen absolut inte är dålig.

The Black Corridor / Michael Moorcock - Utgivning: 1969 | ISBN: 978-0583116404 | Mayflower

Brev från Cosmos - nr 1 : 2016

3 jun 2016

Fem noveller på temat artificiell intelligens innehåller premiärnumret av Brev från Cosmos. Att ha ett tema per nummer är ett smart sätt att diskutera förhållanden ur många perspektiv vilket är en vinst. Den eventuella förlust man får med detta upplägg skulle i så fall innefatta att man utestänger bra noveller och att det möjligen skulle kunna uppfattas som enformigt. Jag tror på idén även om högen av teman så småningom sinar.

I tre av novellerna har AI:er på olika sätt medverkat i förödande krig och i två av dem, Jonas Larssons Svarta band och CC:s resa, skriven av Eira A Ekre, kämpar de för sin överlevnad. Svarta band är en berättelse fylld av svart humor och dråplighet. CC:s resa har en något allvarligare underton men jag fann mig ändå skratta åt CC själv som inte fått ett helt korrekt språk installerat och fäller brutala repliker närhelst den uttalar sig. I Skrotletaren av Joel Arvidsson verkar däremot mänskligheten ha dött ut fullständigt och de artificiella intelligenserna byggt upp sin egen samhällsstruktur, tyvärr med samma inslag av despoti och korruption som vi människor varit så fästa vid. Alla tre är välskrivna och opretentiösa med fin humor.

Jag vill också nämna Oskar Källners Mama Sema, en finstämd novell med galaktiskt perspektiv där mänskligheten spritt sig långt ut i universum och de syntetiska individerna som överlevt den förföljelse som en gång drabbat dem provat en ny väg. Som gudar. Tänkvärt och med hinduistisk mytologi.

Som sagts tidigare på denna blogg så är Brev från Cosmos ett väldigt välkommet inslag i fantastik-Sverige tycker Retrograde Spring. Keep up the good work!

Brev från Cosmos / nr 1 2016

The City & the City av China Miéville

1 jun 2016

Två saker som China Miéville är en virtuos på är att beskriva en stadsmiljö så den blir levande, skitig, doftande, vibrerande, gritty (hittar inget bra svenskt ord) och trovärdig dialog som känns samtida på ett sätt som bara film eller möjligen serier kan återge annars. Båda sakerna excellerar han i i denna roman som är en deckare av noir-karaktär och med ett innovativt fantastik-grepp. Som titeln antyder så existerar två städer i en, Beszel och Ul Qoma, på samma yta men i olika dimensioner. Någon gång i historien har en delning skett och verkligheten har delats i två. Medborgarna i de båda städerna lär sig från barnsben att unsee människor och byggnader i den andra staden. De överlappar varandra fysiskt men är ändå så långt ifrån varandra. Den här fantastiska kreationen är ankrad i vår nutid, i vårt Östeuropa, norra Balkan typ, vilket gör den otroligt realistisk samtidigt som det är fantastik på hög nivå.

En ung amerikansk arkeologistudent, Mahalia, vid universitetet i Ul Qoma, hittas mördad och dumpad i Beszel. Borlú vid Beszel-kriminalen får fallet och börjar nysta i en härva som spinner över till Ul Qoma där han, motvilligt, paras ihop med Dhatt vid Ul Qoma-kriminalpolisen. Det är lite småklyschigt, men med glimten i ögat, med kufiga poliser som har svårt med relationer och auktoriteter men i detta världsbygge överser man med dem och tycker nästan de är något att hålla sig i när implikationerna med två städer cross-hatched visar upp sig. Som brukligt hos Miéville beskrivs den sociala och, inte minst, den politiska situationen trovärdigt och detaljerat. Här finns nationalister på båda sidor som helst skulle utplåna den andra sidan, här finns unificationists som anser att de båda städerna egentligen är en och den mördade har intresserat sig för den mytomspunna, och vedertagna påhittet, Orciny som ska vara en tredje spelare mellan dessa två.

Det blir nervigt när man föreställer sig hur en snabb, vårdslös bilfärd inte bara måste väja för trafiken i staden den befinner sig i utan även för de anade fantombilarna som kör i den andra staden samtidigt. Att unsee det som pågår i den andra staden fast det sker framför näsan på en är också något som framstår som hart när omöjligt, och frustrerande. Men följer man inte de oskrivna reglerna så träder man över en gräns, rent fysiskt, och då slår den dunkla byrån Breach till och deras straff för breaching ligger utanför normala lagar.

Själva mordgåtan är inte förutsägbar och utredningen leder högre och högre upp i myndighetshierarkierna i bägge samhällena. Det blir tydligare allt eftersom att Mahalia inte är den halvknäppa konspirationsteoretiker hon framställts som, hon var något på spåren. Det hemliga Breach får större utrymme när handlingen utvecklas alltmer komplext. Om början av romanen liknar en noir-deckare så blir den mer lik en klassisk spionroman mot slutet , både i handling och i stämning men hela tiden är storyn medryckande, karaktärerna sympatiska och skapelsen med två städer i en är en originell idé. Mycket spänning, underhållning och eftertanke utlovas i denna starka roman.

The City & the City / China Miéville - Utgivning: 2009 | ISBN: 978-1405000178 | Macmillan

Brev från Cosmos - ny tidskrift

25 maj 2016

Det är inte varje dag en ny novelltidskrift dyker upp på svenska men nu är Brev från Cosmos här, en skapelse från Club Cosmos, sf-förening i Göteborg. Första numret går nu att ladda ner, i epub- eller pdf-format, från hemsidan. http://clubcosmos.net/brev.php

Upplägget är ambitiöst med tonvikt på noveller, i detta nummer fem stycken, men mycket annat ryms här såsom författarpresentationer, bokrecensioner och ett kalendarium för västsvenska fantastikhändelser, allt som allt 79 sidor. När det gäller novellerna tänker man sig ett tema per nummer och det första temat är artificiell intelligens.

Det här är otroligt kul och positivt. Stor händelse i fantastik-Sverige! Stort lycka till säger Retrograde Spring.

Recensioner av novellerna lär dyka upp här också så småningom.

Apollyon av Hanna Ricksten

11 maj 2016

Göteborg efter katastrofen, havet har stigit och "renat" staden. I kaoset har en extrem organisation tagit makten och de håller befolkningen i schack med hårda religiösa lagar. De har omtolkat högtider som härrör ur den kristna traditionen, till exempel bränner man en ung kvinna på bål, i kyrkan, på Lucia-dagen. Det är lite oklart hur kontakten med övriga Sverige och världen ser ut, i romanen känns Göteborg som en isolerad ö. Sjukvård och teknik som datorer är förbjudna, konst och litteratur censurerade. Romanen är skriven i tredje person presens men varje kapitel är namngivet efter huvudkaraktärerna så vi får en tredjepersons-berättelse strikt ur en persons synvinkel, ibland glider det över i första person i texten. Kanske borde författaren tagit steget fullt ut och gjort kapitlen i första person men det fungerar och språket är bra, skapar stämning och känslor.

Vi möter den unge Markus som är organist i den stora katedralen i staden, biskopen Saul som håller folket i ett järngrepp och vars förflutna uppdagas efterhand. Den unga kvinnan Rakel har en mycket speciell roll och sedan har vi den tystade rebellen Noah. Vi får bitar av information genom berättelsen om vad som hände vid katastrofen och strax efter. Karaktärerna är sammansatta och även den skrupelfrie biskopen, med åtskilligt på sitt samvete, har sin svaga punkt i Markus.

Första halvan av romanen bygger upp stämningen och atmosfären, som blir rätt dyster, medan andra halvan blir mer av handling och uppgörelse. Det är intressant att se hur olika människor och positioner påverkar och påverkas av diktaturen och dess verktyg, hur opportunister snabbt tar klivet fram och hur man kan manipulera människor och få dem att stå på tårna ideligen genom skrämsel och terror. Det är en ganska tung och mörk berättelse även om det finns mycket ljus och en tro på människan. Den känns realistisk på det viset att även om ljuset finns krävs det ohyggligt mycket av det och mycket offervilja för att rubba ett etablerat auktoritärt styre men även en liten tuva välter det stora lasset.

Apollyon / Hanna Ricksten - Utgivning: 2016 | ISBN: 978 91 7659 037 9 | Styxx Fantasy

Bortom portalen

29 apr 2016

 Fantastikportalen heter en webbsajt där många av de svenska fantastikförlagen presenterar sig och sin utgivning vilket är ett otroligt smart och lyckat grepp. Denna antologi är ytterligare en manifestation av samarbetet, som en slags provkarta från de olika förlagen, några av novellerna är tidigare publicerade på andra ställen, plus tre specialskrivna bidrag. Den inleds med en av de tre specialskrivna novellerna, 'Emma 2.0' av Anita Mederyd, som har ett klassiskt sf/skräck-tema. Emma har förlorat ett ben och krossat ryggraden och ryggmärgen i en bilolycka och blir erbjuden en behandling med nanoteknik som hon tackar ja till. Eftersom jag redan avslöjat att det är skräck inblandat så förstår ni vartåt det barkar. Välskrivet och med bibehållen spänning hela vägen. Undrar bara om den beskrivna nanotekniken kanske borde ha testats lite mer :). K G Johansson representerar förlaget Affront med 'Marina' en novell som fanns med i hans samling 'Fyra kvinnor, fyra flickor'. Också den i ett klassiskt tema, miljökatastrofens, med en mycket känslig, sorgesam ton. Från Zakuli förlag kommer 'Tidsögat' av Hans Olsson där Jan, nedstämd efter att ha fått besked om eventuell uppsägning, får besök av sin bror som hållit sig borta några år. Brodern är av det mer arbetsskygga slaget och med ett inte helt fläckfritt förflutet. Han kommer med en mystisk bok med en ritning av ett tidsöga som han ber om hjälp att bygga. En bra uppbyggd, spännande historia där krafter släpps lös som är svåra att kontrollera, på flera sätt. Denna novell känns originell och hittar sin atmosfär.

'De vita' heter Boel Bermans bidrag för Undrentide förlag och påminner i tonen om K G Johanssons Marina. Här är katastrofen av medicinskt slag. Återigen klassiskt tema och inget originellt i sig men mycket välskrivet. 'Sjung kära syster' är det andra av de tre specialskrivna bidragen. Författare är Marcus Olausson och novellen är en efter katastrofen-historia av det mer originella slaget. Efter Kriget har något skett som benämns Omvandlingen som fört in magi i djurens och de få kvarvarande människornas liv. Musik och toner spelar en stor roll och den får mig att erinra mig serien 'Medley' av Lisa Medin som bland annat publicerats i Utopi magasin. Jag vill inte spoila för mycket. Den är sorglig och känns poetisk med en känslig ton. (No pun intended:).) 

Nästa novell bryter av den dystopiska tråden och presenterar en pastisch-liknande steampunk-deckare i arkeologisk miljö. Det förekommer luftskepp (såklart) och mekaniska kameler. Språket är medvetet ålderdomligt och förmedlar de mossiga värderingar som råder i denna alternativa värld på ett mycket bra sätt. Novellen blir en trevlig om än lite förutsägbar detektivberättelse med egyptologiska förtecken och med humor, 'En hemlighet i öknen dold' av Lupina Ojala från Catoblepas förlag.

Sedan höjs nivån ett snäpp, språkligt sett, med 'Irrbloss' av Linda Hallgren, bidraget från Epok förlag. Det är en skrämmande, surrealistisk sak som tar sig an de eviga frågorna. Mycket flödande språk och driv i denna novell vilket även karakteriserar nästa, 'Oppenheimer Blues' av Love Kölle från Sigill förlag. Detta är en mycket humoristisk kommentar till vår egen tid och dess skruvade inslag och framför allt kändiskulten. Johnny är en produkt av detta, en hyllad frontman i bandet Johnny Hiroshima and the Enola Gays. Det finns härlig svart humor i nästan varje mening här. 

Från Swedish Zombie kommer Ida Tellestedts 'Väskan' som sticker ut i samlingen eftersom det inte är så mycket fantastik utan mer en splatter-thriller. Den lyckas mycket bra med att förmedla det raseri man kan känna om man någon gång blivit utsatt för mobbning vilket huvudkaraktären blivit ihållande under tonårstiden men det blir bara en obehaglig, brutal hämndhistoria utan finess även om uppfinningsrikedomen vad gäller hämndaktioner är ganska stor och det finns en stor portion humor av det mer bisarra slaget. 'De tomma' av Alexandra Alexandersson är den tredje specialskrivna novellen för antologin och det är en sympatisk fantasynovell med klassiska grepp, gott och ont, även om karaktärerna därmed inte blir endimensionella. Inte helt oförutsägbart men bra och varsamt skrivet.

Så kommer vi till den sista novellen som är av det längre formatet, 'Jormungand' av Oskar Källner från det förlag som står för utgivningen av antologin, Fafner förlag. Den har en härlig Kafka-lik stämning som långsamt byggs upp medan vi får följa Lina på hennes nya jobb på en myndighet som handhar utbetalningar till kulturskapare och Linas specifika ansvar är att ekonomiskt ersätta talboksförfattare. Myndigheten huserar i ett berg under Flemingsberg i södra Stockholm, utan fönster och med oändliga korridorer. Allt är också väldigt ålderdomligt, gammal teknik (hennes dator kör Windows 98!) och trots storleken verkar det endast vara fyra anställda, inklusive henne själv och chefen Gunilla som i chic dräkt och knallrött läppstift är något av en anomali i de dammiga korridorerna. Det hela är skrivet med mycket humor och det gömmer sig också lite samhällskritik bland meningarna. Spänningen ökar och här finns både multiversumportaler och monster (Cthulhu himself?).

Inte så mycket som sticker ut tematiskt men en habil, stabil samling sf&f, otroligt bra för svensk fantastik. Det är bra varvat vad gäller seriösa (utan att vara pretentiösa) alster, och seriösa alster med en extra nypa humor.  

 

Bortom portalen / Redaktör: Fantastikportalen - Utgivning: 2016 | ISBN: 978-91-982267-6-8 | Fafner Förlag

The Last Starship from Earth av John Boyd

17 apr 2016

John Boyd, 1919-2013, var för mig ett okänt namn innan jag ramlade över denna roman som publicerades i flera upplagor av flera förlag och översattes till ett antal språk under 70-talet. Romanen kom ursprungligen ut 1968. Boyd var en författare som inte bara skrev i sf-facket, hans fantastikproduktion tog plats under en tioårsperiod med början 1968. Romanen fick ganska stort genomslag, den prisades av Spider Robinson och självaste Heinlein höjde den till samma nivå som '1984' och 'Brave New World'. Joanna Russ, däremot, sågade den rätt hårt 1969 i Magazine of F&SF och jag kan förstå det. De åsikter och värderingar som man inledningsvis leds att tro är en del av beskrivningen av det fascistiska samhälle som i detta parallella universum har hela världen i ett järngrepp skiner så småningom igenom som något positivt för de "rebeller" som försöker ändra tingens ordning. Det handlar om småborgerliga och halvfascistiska inslag och en unken kvinnosyn. Det är en roman som kan karakteriseras som social sf även om Boyd framför några rätt vilda teorier om tid som får stor bäring på det väldigt utflippade, men snyggt utförda, slutet.

Jag förstår att Heinlein gillade den, värderingsmässigt, och att Joanna Russ reagerade negativt. Jag tyckte den byggde upp världen bra i början medan en rätt lång sekvens där huvudpersonen Haldane ställs inför rätta blir lite farsartad. Slutsatsen verkar vara att världen som den ter sig hos oss är den optimala och skälet till att romanens universum är urspårat beror till stor del på att Jesus där var en rebelledare som dödades av en armborstpil. Det blir lite krystat och lätt osannolikt att hela världen skulle underkasta sig katolicismen och en världsregering. Ett rätt underhållande inslag är att påven här är en AI (!) och påvestolen finns någonstans i amerikanska västern (!). Humorn känns ofta lite tillgjord men humor är hela tiden närvarande, dock kanske inte så som författaren tänkt.

Världsbygget påminner lite om det som finns i Veronica Roths 'Divergent' med en stat som bestämmer vem som tillhör vilken yrkeskategori. Samhället blir totalt segregerat med "pros", yrkeskategoriserade individer, och "prols", okategoriserad underklass. Slutet är rätt väl utfört men romanen är inte speciellt originell och de dystopiska såväl som de vetenskapliga greppen känns både tunna och lite skissartade. För mig mig var den intressant som tidsdokument från 60-talet men jag köper också Joanna Russ eleganta, samtida kommentar: "I forgive Mr. Boyd the anguish his novel caused me and hope he will eventually forgive me the anguish this review may cause him, but for Berkley there is no forgiveness. Only reform. Don’t do it again."

The Last Starship from Earth / John Boyd - Utgivning: 1968 | ISBN: 0140048758 | Weybright & Talley, Berkley, Penguin m fl

Watching trees grow av Peter F Hamilton

11 apr 2016

Detta är en kort roman eller lång novell, vilket man föredrar, och en klassisk detektivhistoria i Conan Doyles tradition men den är inramad i en hård sf-kostym. Jag ville läsa den för att jag gillar alternativhistoria rörande Romarriket. I en alternativhistorisk tidslinje är romarna besatta av att avla fram övermänniskan och de lyckas. När vi möter vår detektiv från Raleigh-familjen första gången, 1832, lever medlemmarna i patricierfamiljerna många hundra år långa liv. Romarriket har bestått, liksom Vatikanens grepp om Europa, det är mycket fascistoida inslag i samhället. Hamilton ger inte så mycket inblick i hur detta gått till utan man får köpa det, det viktiga är sökandet efter mördaren av en ung man ur patricierfamiljen Raleigh och den hisnande tekniska utveckling som under 1800-talet börjar ta fart. De olika familjeklanerna fungerar som ett slags samhällen i samhället och reglerar och styr sina medlemmar, mycket likt maffian. Övriga mänskligheten verkar för tillfället vara utelämnade från möjligheten till sekellånga liv. Längre fram i historien får man ibland dock intrycket av att även andra samhällsklasser inkluderas. Den mördades vänner är priviligerade medlemmar av kända släkter, namn som nämns är Rotschild, Caesar och Borgia som styr Vatikanen med järnhand. När många lever flera hundra år och Vatikanen har makten över moralen så ökar jordens befolkning i oerhört snabb takt vilket driver på tekniska lösningar.

Mellan de olika kapitlen har ett antal decennier passerat och ju längre fram i boken vi kommer desto mer fantastiska sf-inslag. Rymdfarten startar nära hundra år före den gör det hos oss och när tekniken för atomfusion kommer exploderar allt och man utvecklar teknik som gör att man kan använda vilket råmaterial som helst för att skapa vad som helst. Solsystemet exploateras och man lyckas så småningom skapa maskhål för färder genom universum. Med en mer och mer fantastisk bakgrund utspelas fortfarande detektivhistorien som röd tråd och varefter tekniken utvecklas dyker nya sätt att undersöka mordet upp. Det är mycket underhållande och finurligt uppbyggt. Man får en försmak av Hamiltons stil, den svepande storslagna sf-penseln jobbar här för högtryck. I och med det korta formatet får man aldrig speciellt mycket inblick i den sociala och politiska utvecklingen, det verkar som om Romarriket består i någon form och Borgia-familjen sitter i Vatikanen på 2000-talet vilket känns rätt osannolikt. Men det är som sagt en historia främst inriktad på att följa en deckargåta ur olika tänkbara framtida lösningsvinklar. Det skulle kunna vara en spin-off-roman från ett större verk där fundamentet lagts. Romanen vill på samma gång vara smal intrigmässigt och synliggöra de stora förändringarna i världen. Om Hamilton inkluderat andra förändringar utöver de tekniska landvinningarna kanske romanen skulle ha känts fullmatad med info-dumping men jag blir ändå nyfiken på hur världen kunde förbli romersk, hur mänskligheten inte gjort uppror mot Vatikanen och så vidare. Jag har inte läst Hamiltons övriga romaner men misstänker att de inte utspelar sig i detta universum. Men trevlig deckarhistoria i sanslöst tids- och rumsperspektiv. I slutet av boken utspelas till exempel en scen tiotusen ljusår från jorden.

Watching trees grow / Peter F Hamilton - Utgivning: 2000 | ISBN: 0-575-07305-5 | PS Publishing

Stadens väsen

5 apr 2016

Stadens väsen heter en ny antologi från Catoblepas förlag redigerad av Jonny Berg som vill visa upp genren urban fantasy. Till och med den grafiska utformningen säger det. Genren kan vara lite svår att definiera vilket Stefan Ekman tar upp i sitt förord men han vill mena att det är en genre på egna ben, ingen subgenre till fantasy. Om något vill betecknas urban fantasy är det för mig mycket brett och besläktat med det som kallas new weird men jag skulle lika gärna se beteckningen fantastik som täcker in alla dessa genrer och fler och dessutom öppnar för genreöverskridande litteratur. Hursomhelst, samlingen rivstartar med 'Opaltornet kallar', en actionfylld historia från Hans Olsson där staden Linköping och dess historia spelar en stor roll. Från hans novellsamling 'Främling Inkräktare' känns stilen igen, flödande språk, stort driv och trovärdiga karaktärer. Ingen språklig virtuositet men medryckande och han väjer inte för starka scener, tonen är seriös. Utanförskap på olika sätt är en viktig ingrediens i urban fantasy och så även här. Där huvudpersonen i denna novell inte riktigt vet vem eller vad hon är så är huvudkaraktärerna i Andrea Grave-Müllers 'Unnhild' helt på det klara med sina identiteter som troll, häxor, valkyrior och gudar. Här ges inga förklaringar utan vi förutsätts ta till oss världsbygget via berättelsen och det fungerar mer än väl. Tonen i denna är mer humoristisk och vi kastas in i ett Göteborg där den nordiska mytologin och gamla myter är i högsta grad levande. Det är nästan lite rörande när moderna troll har tappat kunskapen om bergtagning och häxor frambesvärjer formler som ska dämpa oro och stress inför tentaperioder. Det är lätt att känna för karaktärerna och intrigen är tydlig.

'Offerkällan' heter Saga Torstenssons bidrag, en historia med glimten i ögat och språkligt sett mycket bra. Tonen är lite lätt absurd och skruvad och novellens tema är lika mycket upplevelsen av att inte riktigt höra till, att känna sig lite avvikande från majoriteten som mysteriet med hålet i marken vid den gamla offerkällan i Asarum där offer givits till gudarna i den nordiska mytologin i årtusenden, en sed som ännu ej upphört i nutid. Och vem är den mystiske nye tiggaren i centrum vars språk låter som fornnordiska?

Onödigt tillkrånglad känns intrigen i Annelie Wahlströms 'Kiruna'. Jag fick intrycket av ett väl genomtänkt världsbygge som hade mått bra av ett längre format. Det blir lite för mycket info om olika råfolk och fraktioner av alver som inte hade behövts för en novell men väl för en roman. Historien kretsar kring gruvan i Kirunavaara som, likt andra gruvor, har sitt gruvrå som styr över den. Det finns många trådar men huvudspåret är att ett annat gruvrå utmanat om styret av Kiruna-gruvan. Hyfsad språkbehandling trots denna iver att trycka in lite för mycket intrig på för få sidor.

Borås är nästa spelplats och novellen 'Den rosa tråden' av Katarina Emgård är en vildsint historia, mycket rolig, och självklart har textil en huvudroll eftersom vi är där vi är. Sandra hittar en rosa tråd i en låda med konkursutförsålda saker efter Algots, den kända textilindustrin som lade ner på åttiotalet. Den visar sig vara smått magisk och svarar upp mot Sandra och Lindas behov av att säga hit men inte längre. De är stolta unga kvinnor som inte vill ta någon skit längre, varken från fördomsfulla hyresvärdar eller unga killar och med hjälp av den rosa tråden drar de ut på hämndturné förklädda som allt från snögubbar till Jesus. Det blir våldsamt och blodigt men alltid med glimten i ögat och språkligt sett habilt. En skön in your face-historia.

Bitterljuv är ett ord som kan passa om novellen 'Visor vid vattnet' av Lupina Ojala. Meiia är en vattenvarelse av en nästan utdöd art som hos människorna hittar musiken som hon förädlar och förgyller Örebro med. Meiias ursprung är i haven men hon har hittat sin plats på jorden i Hjälmaren. Hon känns som en ung varelse trots att hon bott i Hjälmaren i århundraden och har en gedigen kunskap om hur man obemärkt kan ta sig in och ut ur Örebro slott. Det blir rörande och vackert, novellen hittar en särskild stämning som för mig kändes just bitterljuv.

Restads sjukhus utanför Vänersborg var på sin tid en av Sveriges största psykiatriska klinik. Emma, retad och mobbad i skolan, ser något på den anonyma begravningsplatsen där vid en skolutflykt. Något som ingen annan ser. Hennes far var inte mänsklig utan en av de olika väsen som nu även börjar återta Vänersborgstrakten efter att Dalsland avfolkats. Här är utstöttheten främst som tema och det är starkt beskrivet hur man som offer för mobbning kan känna sig. Novellen hör till de mer mörka i samlingen även om den svarta humorn är rikt förekommande. Det hon sett på begravningsplatsen leder henne till en redogörelse av en intagen på Restad i början av nittonhundratalet som beskriver ett parallellt Vänersborg, 'Skymningsstaden'. Stefan Högberg lyckas skapa en creepy stämning med sin historia och språkligt sett är det mycket bra med en extra krydda i form av en mer nutida historia mellan styckena från Emmas tonårstid.

I Oskar Källners 'Stockholms drottning' är inte stadens väsen något halvt osynligt och något som lever i skymundan, här har man tagit över hela stan sedan jorden attackerats från rymden av De Formlösa. Mytiska väsen har dykt upp över hela världen och i vår del i form av alver, älvor, alfer, drakar, nissar och troll. Barriärer runt de enklaver de övernaturliga tagit över skyddar mot attacker. Hittills. Människorna verkar ha fått släppa kontroll och styrning av samhällena och lever innanför barriärerna på nåder av drak-oligarkerna. Det är detaljrikt och kul att följa Beth och hennes drak-kulting Pug på specialuppdrag för draken Shavarax utanför barriären i söderort vilket blir dramatiskt och en del i den stora uppgörelsen mellan drakklanerna, mycket maffiainspirerat. Mycket bra miljöskildringar, Dramaten som gladiator-arena, underjorden under Södermalm som dvärgarnas marknad och i Björns trädgård dansar älvorna.

Alexandra Neros novell 'Svärdet och källan' är som en ångande, doftande naturalistisk installation komplett med levande statyer. Den är kort och intensiv med väldigt mustigt språk, ibland på gränsen till att spåra ur men den håller sig hela tiden på rälsen. Iris drömmer i försommarens syréndoftande ljusa nätter något märkligt och erinrar sig även sin mormors ord. Det utvecklar sig till en slags upprättelse eller hämnd för Skövdes skyddshelgon S:ta Helena.

Tiden är andra världskriget, platsen Uppsala i Mattias Lönnebos 'Uriels amulett' där Gustav Klein flyr från ett Nazityskland med en mystisk amulett han hittat i de rykande ruinerna av en synagoga i Berlin. Att SS höll på med ockultism är känt och här får vi möta en SS-officer som dragit det hela till sin spets. Jag hade lite svårt att förstå vissa av huvudpersonens handlingar men i stort är det en välskriven skräcknovell, lite gotisk nästan.

Lova Lovén avslutar antologin med sin 'Samvarta' som är en av de längre novellerna i samlingen. Jag gillar strukturen där historien får utveckla sig i rätt takt och vi lär känna karaktärerna innan allt stegras. Väl genomförd språkligt. Vi möter tre tjejer som studerar i Uppsala men de är inga normala kvinnor, två av dem kan man beteckna som skogsrå och en som huldra. Sedan är det deras antagonist Samvarta som är en mantikora, en människoätande varelse ur persisk folktro med lejonkropp, människoansikte och skorpionstjärt, no less! Händelseutvecklingen är inte förutsägbar och har några oväntade vändningar.

En mycket bra antologi tycker jag, jämn kvalitet på novellerna som i hög grad låter berättelsen utveckla världsbygget utan för mycket info-dumpande. Det slog mig hur mycket urban fantasy har gemensamt med viss serie-litteratur, kanske speciellt från Marvel-universat där hjältarna ofta är utstötta individer som kanske inte alltid är helt igenom godhjärtade. Skillnaden är ju att där har oftast hjälten fått sina unika egenskaper via vetenskapen, medvetet eller via en olycka, medan i urban fantasy är oftast karaktärerna av en speciell art från födsel och ohejdad vana. Röda trådar i denna samling är att de flesta drar material ur folktro men att även mytologi, och då nästan uteslutande nordisk, tar stor plats.

Det är glädjande att de små fantastik-förlagen producerar antologier, det känns som en livsnerv för oss fantastik-fans att samlas kring och ett sätt att utveckla den svenska fantastiken.

Stadens väsen / Redaktör: Jonny Berg - Utgivning: 2016 | ISBN: 978-91-88183-01-9 | Catoblepas förlag

Testament av Hal Duncan

15 mar 2016

Äntligen är den här, Hal Duncans nya roman. Han som publicerade sin debutroman(er) 'The Book of All Hours' som bestod av 'Vellum' (2005) och 'Ink' (2006) för ett decennium sedan with a bang har efter det ägnat sig åt poesi, noveller och bloggande som enligt mig är mycket läsvärt men jag har ändå längtat efter en ny tung roman med den stämning och världsbygge som fanns i 'The Book ..'. Hal Duncan är väldigt historiskt bevandrad, inte minst religionshistoriskt. 'The Book ..' diskuterade, dissekerade och skrev om många berättelser både ur judisk/kristen, grekisk/romersk och sumerisk mytologi. Den var, i många stycken, mycket intensiv och rörde sig obehindrat mellan tidsepoker och myter.

'Testament' dyker även den ner i mytologin, denna gång den kristna i form av evangeliet. Här återberättas Matteus-evangeliet "som det var tänkt" av en Matteus som bokstavligen skrev ner det när det hände så denna Matteus är inte samma person som vi känner som den som skrev evangeliet med samma namn. Det ska också vara passager invävt från det så kallade Thomas-evangeliet, som efter Jesu död ska ha gått förlorat eller kanske aktivt förkastats av Imperiet som Hal Duncan kallar den styrande makten; det Romerska med sina ättlingar det Byzantinska, det Tyskromerska, det Napoleonska, det Brittiska, det Tredje och det nuvarande genom Oval Office. Varvat med denna text finns en text i första person som beskriver möten med Joshua (som Jesus genomgående kallas här) och hans lärljungar. I början är det oklart om personen själv är en av de tolv eller inte. Senare är han Lazarus, uppväckt från de döda av Joshua, och bror till Maria från Magdala. Och i slutet verkar han i stället vara Judas Iskariot. Han är genom hela romanen "the student whom Joshua loved" och det antyder även en tänkt sexuell förbindelse mellan denne särskilt utpekade älskade och Joshua. Även denna karaktärs berättelse är invävd i det här "sanna" evangeliet. Det hela är ett ursinnigt svar till en nutida (och alltida) hycklare som i Joshuas/Jesu namn förespråkar en antisemitisk och anti-gay-agenda.

Romanen består till största delen av det omskrivna evangeliet så det är en slags kommentar och kritisk dissekering av den, enligt berättaren, förvridna och perverterade bild vi har fått av Joshua och hans gärningar. Skyldiga till detta är bland andra, enligt romanen, Simon Petrus, lärljungen som enligt legenden grundade urkyrkan och placerade rörelsen i Rom så småningom och Paulus, som enligt berättaren helt gick Imperiets ärenden. Antisemitismen genom epokerna ska också ha uppkommit med hjälp av den "felaktiga" och tillrättalagda (till Imperiets fördel) texten i evangeliet.

Evangeliet är rakt och tydligt genom liknelser men innehåller samtidigt våra "verkliga" evangeliers mystik och luddighet. Det är många hopp tidsmässigt och rumsmässigt där berättaren ser och jämför tidsepokernas tyranner på ett träffsäkert sätt. Stark kritik mot dagens prästerskap som blir en naturlig och mycket trovärdig förlängning av fariséerna från Joshuas tid. Det blir väldigt tydligt hur man kan se på vad som hände/kunde hänt med den rebellrörelse Jesus ledde. Den var revolutionär och kontrasten mot de fundamentalistiskt kristna idag är så slående så den blir absurd. Kärleksbudskapet känns starkare här än i "originalet".

Det är en stark roman som vågar dissekera och vända på tabubelagda stenar. Det är som alternativhistoria, eller som önskad alternativhistoria med mycket starkt revolutionärt budskap om det missförstådda och, av motsatta krafter, utnyttjade kärleksbudskapet. Även om jag inte fick samma djupa känsla för denna roman som för 'The Book...' känns den ändå väldigt stark. Den är extremt tänkvärd och jag tror jag kanske var mer oförberedd på Hal Duncans språk när jag läste 'The Book...' vilket till viss del kan förklara att jag håller den högre. 'Testament' känns tydligare och slagkraftigare med en klar vilja som kanske 'The Book...' inte hade i samma grad.

Testament / Hal Duncan - Utgivning: 2015 | ISBN: 978-1-908125-42-2 | Eibonvale Press

Bara sedan solen sjunkit av Johanna Sinisalo

22 feb 2016

Berättandet i denna roman, Johanna Sinisalos prisade debut, är mycket varierande i fråga om perspektivet. Huvudkaraktärerna berättar i första person presens från sin egen synvinkel så perspektivet växlar hela tiden. Och däremellan får vi utdrag från webb-sidor och böcker då Mikael försöker förstå hur han ska ta hand om den trollunge han tagit in i sitt hem. Han har hittat honom utanför sin bostad efter att ha jagat iväg det gäng som hotfullt stod samlat runt det lilla medvetslösa trollet. Han känner ett ansvar men också en mystisk dragning till trollet, som får namnet Pessi. Vi får en utförlig beskrivning av däggdjuret Troll (Felipithecus trollius) som känns mycket vetenskaplig. Johanna Sinisalo har lyckats inkorporera den mytiska varelsen troll i vår utforskade fauna. Det är mycket snyggt gjort med blandningen av reella, ofta skönlitterära alster, där troll omtalas till fiktiva vetenskapsartiklar och böcker där troll jämförs med andra rovdjur som björn, järv och lo.

Mikael är en singellevande man i Helsingfors där han frilansar som fotograf och nyligen har blivit kär i en av sina uppdragsgivare på en reklambyrå, Martti eller Martes. Denne Martes är till skillnad från Mikael dock heterosexuell men uppmuntrar ändå Mikael och blir längre fram i romanen till och med svartsjuk när han mister sin status som främsta kärleksintresse för Mikael. Doktor Spiderman är ett av Mikaels ex, veterinär, som känner sig försmådd. I periferin finns också antikvariatsägaren Ecke som i Mikael ser sin perfekte man. Han gör nästan vad som helst för att till slut få honom i säng. Och det visar sig att hans digra boksamling gömmer en bok som Mikael kan ha nytta av som nybliven trollägare. I Mikaels trappuppgång bor Palomita från Filippinerna, hunsad av sin våldsbenägne man(sgris) Pentti. Även Palomita förälskar sig i Mikael. Mikaels berättande varvas med dessa karaktärers första persons-berättande, ibland i mycket korta, omedelbara perspektivskiften. Det blir både komiskt effektivt och dråpligt.

En av de roligaste scenerna utspelas efter att Mikael fått ett fotouppdrag av Martes där byrån åtagit sig att göra en reklamkampanj för ett jeansmärke. Mikael tvingar på Pessi ett par jeans i barnstorlek med hål klippt för svansen. Pessi blir vansinnig och börjar hoppa omkring och göra allt för att få dem av sig under det att Mikaels kamera sekvensfotograferar alltihop mot en riggad fond. Det blir såklart succé och Martes blir förbluffad över kvalitén eftersom han antar att bilderna är gjorda i Photoshop.

Veterinären, Doktor Spiderman, har en teori om att Pessi sprider feromoner omkring sig som påverkar både Mikael och de som han kommer i kontakt med. Det hela utvecklar sig till ett kärleks- och svartsjukedrama där flera av karaktärerna drabbas av verklig kärlek och, ibland, upplevt svek. Allt går så småningom överstyr med ödesdigra konsekvenser. Tempot accelererar i historien och fler och fler "vetenskapliga" artiklar börjar även hinta om att troll kanske är kapabla både till det ena och det andra. Som exempel hittar Mikael en bild målad av Pessi på väggen i lägenheten som liknar forntida grottmålningar. Och i slutscenerna visas trollens kapacitet och intelligens på riktigt. Det är som sagt komiskt och mycket underhållande men också välskrivet, välstrukturerat och bygger upp nordiska myter till trovärdiga, vetenskapliga fakta på ett avancerat sätt.

Bara sedan solen sjunkit / Johanna Sinisalo - Utgivning: 2000 | ISBN: 91-46-18309-4 | Wahlström & Widstrand

← Äldre inlägg